en halvbra uppdatering

Hej. Har massor av bilder på mobilen, så lastar av en bunt här. I kronologisk ordning, men inte nödvändigt vis med någon sorts anknytning. Ni får vara glada för det ni får. Eller något sådant. 

Mådde rätt kasst för ett tag sedan. Hade varit nästan uteslutande i min lägenhet under en vecka, började bli förkyld osv. Var tvungen att ta mig till Alexanderplatz för att köpa nytt månadskort för kollektivtrafiken så hoppade av lite tidigare och tog en promenad förbi några av Berlins få historiska byggnader. Trängdes lite med turister och blev så lugn i själen. Mådde mycket bättre med en gång och förstod på något sätt hur fantastiskt det är att jag bor här. 

Produktionsbolaget på studioområdet där min skola ligger spelar tydligen in Bonde söker fru. Ganska kul tycker jag. Så det sitter några sådana här skyltar uppsatta. Denna är utanför vår ingång. Man kanske skulle ta och ragga upp en tysk bonde? Bauer sucht Frau. Erkänn att du blir lite sugen?

Jag och Linnea var ute och promenerade i Treptower Park när Tyskland mötte USA i fotbolls-VM. Vi slog oss ner på en liten bar vid vattnet och hejade på. Väldigt tråkig match. 

Men Tyskland gjorde mål i alla fall! Och vann! Då bjöds det på shots i flaggans färger. Jag och Linnea var tråkiga nog att båda välja rött. Den såg godast ut. 

Vi har spelat in dokumentärer. Här filmar vi lite inserts åt Sophias film. Den handlar om flirtklimatet här i Berlin så här filmas lite bilder av staden. 

Falle var här på besök så vi turistade oss lite. Promenerade upp till Tyopgraphie de terrors (skitlångt) och läste på om Gestapo och nazisterna. Här är nazistpropaganda om hur den ariska rasen är under hot. Skrämmande lik den retorik Sverigedemokraterna använder. 

Titta! De hette till och med SD! Svårt att se skillnad!

Lite mer inspelning. Här filmar vi för Markos. Hans film handlar om gentrifiering så han behövde självklart lite bilder från staden, han med. Det var jättevarmt och vi kånkade omkring på utrustningen ett bra tag. 

Han bjöd på lunch! Det uppskattas när regissörer gör. Vi åt på sudanesisk restaurang, första gången för mig. Vi båda åt fisk med tre fruktansvärt goda såser, vad av den mest dominanta var jordnöttssås. Till det pitabröd. Tänk medelhavssmaker + jordnötssås. Godare än man kan tro!

När vi gick och bar omkring utrustningen gick vi genom ett industriområde i Kreuzberg och så bara vips mötte vi Lenin. Han stod som pampig staty på en parkeringsplats. I ett industriområde. Så himla konstigt att bo i en stad där statyer av gamla kommunister är så vanligt att de står såhär undangömda. No big deal, liksom. 

VM, VM, VM. Överallt VM. Det gick inte att missa. Överallt visades det matcher och överallt var det flaggor. Det var så utbrett att de ställen som INTE visade fotboll skyltade med det. Som den här karaokebaren till exempel. Ingen fotboll, Bara Lady Gaga. 

Jag, Linnea och Sophia var på IKEA. Där åt oss vi mätta på köttbullar och jag agerade smakråd när Sophia valde kuddmönster. Själv hade jag en väldigt sexig inköpslista bestående av: paraply, diskborste och kaviar. Såhär trött blev Linnea när vi var klara. Jag och Sophia lät henne sova lite i en barnsäng medan vi stod i kö. 

jag lever.

Hej!
Den här bloggen blev inte som jag tänkt och det är ju så klart tråkigt. Jag ska försöka att uppdatera flitigt under mina sista tre månader här. Eftersom ni ber så snällt.

Snart kommer det en bildbomb, men inte idag. Jag kan nämligen inte skjuta upp saker mer. Sitter med en sjukt brådskande redigering av dokumentärfilmen vi filmat och så måste jag skriva ett manusutkast till min slutfilm. Eller det skulle jag gjort igår egentligen.

Så jag återkommer.
Jag lever, om än lite trött.

PUSS

uppdateringsdags!

Som ni har väntat. Nu blir det bildbomb!

Jag åkte till Österrike sista helgen av vårt lov för att hjälpa kära Reinhard med hans filminspelning. Jag skulle sköta ljudet, med assistans av Carman. Den här utsikten mötte oss från flygplatsen i Salzburg. 

Sedan fick vi åka en massa bil, det var lagom kul, men väldigt vackert så klart. När vi nästan var framme tog vi en bensträckare och kollade på naturen. Här är Carman, vi ville flytta dit. 

Titta liksom, så fint. Berg är nog det vackraste jag vet.

Här är utsikten från Reinhards balkong. Han bor i samma byggnad som hans spa ligger i. Nu drivs det av hans son Konrad som också bor i samma byggnad med sin familj.

Reinhard är världens finaste och lite gammeldags, så man får absolut inte hjälpa till att betala eller ordna lite med disken. När vi satt och pratade om något helt annat så sa Reinhard plötsligt "Julia! Jag har öl åt dig! Vill du ha öl?". Jag svarade artigt ja och fick sedan höra "Jag köpte det bara till dig för att jag vet att du gillar det!" och så såg han sådär nöjd ut. Visst gillar jag öl, men älskar öl skulle jag inte påstå. Men han har väl suttit och funderat på var och en av oss, vad vi gillar för något som han kunde köpa så att vi kände oss speciella. Rusanna fick energidryck, Carman fick frukt. Och jag hade min öl.

Nästa dag skulle vi börja spela in. Det var sommarvarmt och såhär fint.

Vi skulle spela in tre scener på en musikskola. Den var väldigt mysig, fick mig att minnas min egen kulturskoletid. 

Men den här hade utsikt över Gmunden, sjön och Alper istället för parkeringsplatserna vid Jernvallen i Sandviken. 

Våra två skådisar och Carman, redo med mikrofonbomen. Jag mixade ljud vilket var utmanande eftersom nivåerna skiljde sig åt väldigt mycket mellan fiolspel och tal. 

Så himla mysig stad. 

Det var svårt att inte ta kort HELA TIDEN. 

Här satt vi på strandpromenaden och drack valfri dryck efter avslutad inspelningsdag. Jag drack chai latte, de flesta drack öl. Jag var lite trött på öl efter Reinhards utbud bara till mig. 

Här fick vi sova. Det hör till spadelen. Vi (jag, Rusanna, Carman och skådisen Judith) fick varsitt litet bås avdelat med skynken

Här spelade vi in andra dagen. Alltså HERREGUD.

Sedan skulle vi åka därifrån. Buhu. Gmunden alltså, bästa staden. 

Såhär glad var jag över att vara tillbaka i skolan dagen efter. 

Men Sophia bjöd på morötter så det var ju trevligt i alla fall. 

Här är Julia. Hon är en av mina finaste personer. Vi tar vara på våren genom att hänga i parker. Hon är för övrigt helt fantastiskt bra på att skriva peppande saker på facebook.

Bild på ödekvarteren bredvid där jag bor taget när jag var ute och joggade en kväll och bara älskade Berlin sådär så att det känns i hjärtat. 

Den här bilden är tagen med samma kärlek. Fast en eftermiddag när jag tog en lång promenad från Warshauer Straße till O2-arenan för att kolla filmmöjligheter och -vinklar, sedan ner genom Krezberg längs samtliga kanaler, och slutligen till Hermannplatz och hem. 

I Kreuzberg satt de hipsters med vänner längs allt vatten. Kände mig lite ensam men så såg jag den här peppande affsichen för en konsert jag har biljett till. Kan inte vänta!

Och nu är vi inne i en inspelningsperiod som varar en månad. Alla har två dagar att spela in sin film. Här är från Markos inspelning. Jag var första regiassistent, en roll jag trivs väldigt bra med. Då är det jag som bossar över själva inspelningen och inspelningsplatsen. Jag är som en plats- och personalchef med ansvar för att saker flyter på och att inspelningen funkar.

Imorgon spelar vi in Sophias film. Själv spelar jag in i maj och håller precis på att hitta de rätta skådisarna för mina roller.

Vi hörs! Puss

snabbrapport.

Hej!
Här är det väldigt fint och väldigt stressigt. Mycket att göra i skolan sådär helt plötsligt som det alltid verkar bli. De lägger allt samtidigt.
Det är så himlans mycket vår här. Idag efter skolan (hade bara ett kort möte för att avlägga rapport om min process) åkte jag till ett - för mig - nytt område och promenerade. Jag gick länge längs vattnet och satte mig på en bänk efter ett tag. Det var så varmt att jag var tvungen att sitta i linne utan att frysa det minsta.
Med våren är allt så mycket vackrare. Jag mår bättre och Berlin är en dröm.
Dock råkade jag tappa min mobil (igen) när jag påbörjade promenaden. Den fungerar inte. Typ. Den funkar, men skärmen gör det inte. Så har ingen aning om vad som händer i telefonen, trots diverse vibrationer.
OBS OBS OBS
GÅR ALLTSÅ INTE ATT NÅ PÅ MOBILEN ETT TAG.
Tråkigt framför allt med telefonen på grund av allt material på den. Hade t.ex massa bilder jag tänkt lägga upp här i bloggen. Från Berlinalen och så. Men det är ju inte så mycket att göra åt nu.

Snart är jag i Sverige på besök igen! Kan inte hålla mig borta.
Puss

the sweet life of a desk owner.

Jag har ett skrivbord. I mitt rum. Som är bara mitt. Halleluja.
Köpte det på IKEA förra helgen och idag var min hyresvärd gullig nog att komma hit med verktyg(han skulle ändå skruva upp vår jackhängare som lossnat från väggen) och stanna och hjälpa mig att skruva ihop och sätta upp det. Jag har inte jättemycket plats i mitt rum. Skitlite faktiskt, men det här hänger på väggen och går att fälla ner när det inte används. Det blev bättre än jag trodde. Sitter vid det nu och har ställt ett glas med pennor på det, samt min lilla lykta där ett värmeljus brinner. Så: livskvalité.
Vi får se hur länge det håller dock. Min hyresvärd var inte allt för optimistisk. Han berättade att huset byggdes av nazister på trettiotalet. Sedan knackade han i väggen och konstaterade att de inte var hållbara. Men jag får anstränga mig för att inte luta mig eller lägga för tunga saker på skrivbordet, så ska det nog funka.

Livet rullar på. Jag har varit förkyld, men det har i princip gått över nu. Vi jobbar med våra nästa kortfilmer. Först hade vi en vecka manusworkshops och sedan en vecka regi. Vi hann även med att få två väldigt inspirerande master classes. Det var Jason, en lärare vi haft rätt mycket, och hans flickvän som kom till oss och höll föredrag om crowdfunding och festivaler. Otroligt lärorikt!
De senaste två veckorna har varit väldigt roliga skolveckor. Vi har nya klasser, men det har funkat bättre än jag trodde det skulle.

Jag har blivit väldigt motiverad inför det filmprojekt jag planerar att göra efter skolans slut i höst. Jag åker ju på turné med Gaga (eller hon åker på turné och jag åker efter) så jag tänkte filma en kort dokumentär om själva fan-fenomenet. Om fankultur, förväntningar, extas, offrad bekvämlighet och antiklimax. Allt det som är en Gagaturné. Det ska inte handla om Gaga, bara om fans. Det är vi värda.
Jag har redan tjuvstartat marknadsföringen på twitter. Senare kommer det troligen en crowdfunding-kampanj också. Idag hade jag en väldigt professionell(för att vara med en vän) chat med den tjej som nu är filmens grafiska designer. Det är den första personen jag tar in i teamet. Jag trodde det skulle kännas jobbigt, men det känns faktiskt bara underbart att få lägga över en del på någon annan.

Som ni hör har jag fullt upp. Fullt upp med att förbereda inför såväl nästa inspelning som höstens inspelning. Men jag är med inspirerad än jag varit på länge!

ps. Ska åka till Sverige en sväng nästa helg. Och snart åker jag till Österrike. Men det får jag skriva om en annan gång ds.

hej alla fans!

Berlinalen var underbar och hektisk. Nu är jag tillbaka i skolan igen fastän jag helst skulle vilja ha en lång helg och ta igen all den sömn som gick förlorad under festivalen. Men jag fick i alla fall se en massa fantastisk film och blev inspirerad på så sätt att jag fick två nya filmidéer och historier jag vill berätta.
En annan helt otrolig grej är att jag fick äran att spela in en podcast med Roger Wilson. Jag är ett stort fan av P1s program Kino. Jag skulle nog aldrig sökt filmskolan om det inte var för dem. Under filmfestivaler brukar de göra speciella avsnitt, tillgängliga på internet, där de pratar genom dagen, vad de gjort och vad som står på schemat. När en av programledarna åkt hem till Sverige igen skickade jag iväg en halvseriös förfrågan på twitter om att få vara med i en podd. Roger svarade positivt och så blev det av! Helt fantastiskt var det, att få stå och prata med honom, som jag ser upp till så mycket. Att kunna stå och se honom i ögonen medan vi konverserar och inte bara höra hans röst under otaliga tunnelbanefärder.

HÄR är resultatet. En gnutta nedklippt, förstås. Men tycker han valde det allra bästa. Det bortklippta är mest skämt.

Berlinalen.

Hejhej från Berlinalstressen!

Nu är den äntligen här! En av de största filmfestvalerna i hela vida världen är här i stan.
Som student har jag fått studentackreditering. Det innebär att jag går gratis på allt. Jag kommer in på typ allt utom premiärer och pressvisningar.
Dock måste vi köa på morgonen för att få biljetter för den dagen och dagen efter, så det blir några extremt tidiga morgnar nu. I morse ställde jag klockan på tjugo i fem, men somnade självfallet om efter att ha stängt av alarmet. Corine väckte mig tio minuter innan vi skulle till bussen genom att fråga om jag började bli klar. Den paniken, alltså. Åt frukost på väg till busstationen.
Vi började köa vid sex. Det var kanske tio personer före oss i kön, men sedan fylldes det på snabbt. Eftersom vi var så långt fram fick vi köa inomhus, men kön ringlade sig lång utanför byggnaden också. En av de mest populära filmerna här är Wes Andersons nya. Många har väntat på den, otåligt. Jag är peppad att se den, men kanske inte lika mycket som de mest inbitna Anderson-fansen. Rollistan är rätt magisk i alla fall. Planen var att se denna The Grand Budapest Hotel ikväll och alla mina vänner fick biljetter, men när det var min tur var den slutsåld. De är och ser den nu. Själv fick jag biljetter till en visning vid middagstid imorgon. På schemat då står, förutom att köa för lördagsbiljetter, en turkisk film vid namn Kuzu och storfilmen American Hustle. Har lite förväntningar på den sistnämnda, jag är ett stort fan av Jennifer Lawrence. Tre filmer per dag är genomförbart och rätt lagom.
Har skissat upp ett preliminärt schema inför resterande dagar. Jag vill se rätt mycket, men jag tror att jag ska kunna pussla ihop de olika visningarna så att det funkar att få se i alla fall de viktigaste.

Berlin och speciellt kvarteren kring Potsdamer Platz börjar nu fyllas med yrkesverksamma, press och filmentusiaster. Mitt i detta vimlet finns jag.
Det är så roligt att gå på festival! Bara för att jag har ett kort runt halsen med mitt namn, känner jag mig otroligt viktig. Det är härligt att vara en del av industrin och att få ta del av så mycket av världens bästa film. Mycket är världspremiärer, vilket gör det extra roligt.

Ska försöka återkomma med fler rapporter under festivalens gång.
Puss så länge