"jag måste springa nu".

De senaste dagarna har varit intensiva och fantastiska. Vi har lärt oss ännu mer om regi med underbara Jan. Den här gången var det själv regisserandet av skådespelare som det handlade om. I måndags fick vi en läxa. Vi fick ett enkelt manus och skulle sedan förbereda ett scenario, en bakgrundshistoria och lite tankar om hur vi skulle regissera detta.
Sedan igår och idag har vi haft två skådisar i klassrummet och så har alla fått ungefär en timme var att regissera dem, medan alla andra i klassen tittar på. Det var jättenervöst och svårt, men samtidigt otroligt lärorikt och kul. Bäst kändes det när jag väl regisserade, det är svårare än man kan tro. Men jag blev så glad över alla olika versioner som skådespelarna visade upp, när teater funkar och den där gnistan tänds  är det verkligen magi. Inte trodde jag att det skulle vara så svårt att förklara bilden man har i huvudet. Trodde inte heller att en enkel mening regi hit eller dit kan ändra ett helt framträdande.
Läser även en bok om regi just nu, och det är verkligen väldigt intressant och jättesvårt. Svårt eftersom man helst helt ska undvika adjektiv, vilket i en pressad situation är det enda jag vill använda.
Såhär såg manuset ut, det som vi alla skulle utgå ifrån:

A: Hi

B: Coffee?

A: Hmm

B: What is it?

A: Nothing. ...It's just the way you...

B: Just the way I what?

A: Don't you have to go to work or something?

B: I was going to stay here

A: Hmm

B: The way I what?

Som ni ser är det ett väldigt enkelt manus och det blev också väldigt olika situationer. Kyle gjorde en om två pensionärer, kusiner, där A låtit den andra bo hos sig, men nu börjar tröttna rejält. Markos gjorde sin scen i ett rum på ett sjukhus. Carmans karaktärer var en student och en lärare i en pressad och utsatt situation. Jag gjorde en scen om ett sönderfallande äktenskap där kvinnan är sexuellt frustrerad och försöker förföra sin man. Kaspar gjorde sin scen om ett förhållande där mannen precis var på väg att erkänna sin otrohet, medan kvinnan letade efter ett sätt att berätta att hon skulle lämna honom för en flytt till Kina. Sophias karaktärer var två kollegor som hade en affär, där kvinnan hade seriösa problem att binda sig. Linneas kretsade kring en syskonrelation överskuggad av alkoholproblem. Rusanna försökte sig på en komedi där ett äkta par var fastbundna rygg mot rygg. Och slutligen: Reinhard gjorde en scen i åttiotalets början i Wien, där två gamla älskade träffas igen och kvinnan blir förförd in i den destruktiva relationen igen.
Som sagt väldigt olika.

Nu ska jag göra mig i ordning och sedan dra iväg mot Friedrichshain och se Movits. Det ska bli himla kul att gå på konsert och ska dessutom göra det med ett gäng jag aldrig träffat. Wish me luck!

en helt vanlig torsdag.

Eftersom jag blivit ombedd att berätta mer om skolan bestämde jag mig för att ta en himla massa foton en dag och visa den skoldagen på detta sätt. Denna dag blev i torsdags och det var tur, för det var den roligaste och mest inspirerande dagen hittills i utbildningen. 

Den här dagen stod Visual Storytelling på schemat. Under lektionerna antecknar jag på både svenska och engelska och dricker jättemycket vatten (läs: är jättekissnödig hela tiden).

Läraren vi hade heter Jan(om jag minns rätt) och är verksam regissör, främst inom tv och där främst inom kriminalserier(om jag förstod det rätt). Vi började dagen med att fastnåla vad som är regissörens uppgift.

Som ni säkert vet är regissörens främsta uppgift att berätta den historia som ska berättas, genom bilder. Här är en väldigt enkel beskrivning av begreppen juxtaposition. 

Vi fick en kort rast, jag hängde i uppehållsrummet (eller the common room, som det ju heter). Här kan ni se Kaspar och Carman ge mig sina falskaste leenden.

Sedan började vi med som större delen av dagen skulle ägnas åt: att se början på filmer och analysera dem. Vi såg den först utan avbrott och sedan stannade vi på basically varje bildruta och diskuterade sönder all eventuell symbolik. Inget sker av en slump i en film. Allt är val regissören har gjort.

Filmerna vars början vi såg var La Haine, 8 femmes och Antichrist.

Det var mycket diskussion och jag kände att jag faktiskt bidrog med mycket, trots knackig engelska. Det är en så himla skön känsla.

På lunchrasten åt jag min matlåda(spagetti med spenat- och ärtröra) i uppehållsrummet och kände sedan för lite luft så jag gick ut på studioområdet åt det håll som cafeterian ligger. Där köper vi god och prisvärd mat de dagarna vi inte har med oss egen. Jag tänkte att där hittar man alltid någon att promenera tillbaks med. Jag hittade mycket riktigt Kaspar.

Såhär glada var Kaspar och Linnea över att jag fotade allting hela tiden.

Efter eftermiddagens tre timmar av filmanalyserande var det dags att sluta.

Här är läraren, nu säger vi att han heter Jan, Markos, Kyle och Kaspar. Ingen verkar särskilt ivrig att lämna klassrummet trots att vi slutat. 

Jag promenerade hem de fem minuterna till min lägenhet.

När jag kommer hem från skolan tänker jag alltid att jag ska ta tag i något. Eller i alla fall koppla av genom att läsa lite. Men jag är alltid så mentalt slut att det enda jag klarar av är att ligga på sängen ett litet tag och inte koncentrera mig på någonting alls. Det här såg jag från min horisontella position.

Sedan tog jag tag i mig själv och gick upp och poserade lite. Här är jag.

(Fler bilddagböcker kommer att göras i framtiden)

how should I put this?

Det har hänt så mycket här.

Jag har hunnit åka på utflykt, börja skolan, hänga med klasskompisar och gått på klubb. Och mycket mer än så!

Istället för att komma ihåg allt och försöka beskriva, så tror jag att det enklaste blir en liten bildkavalkad i relativt kronologisk ordning. Sådant som jag fotat med min mobilkamera under den här en och en halv veckan jag inte skrivit här. (De flesta är redigerade, men det tar sådan tid så ni får några halvfina också. Ursäkta min lathet)

Det var jättedåligt väder i Berlin. Kallt och regnruskigt och inte mysigt alls väldigt länge efter att jag flyttade hit. Nu har vi hunnit ha några riktigt mysiga höstdagar också, dock!

Lördagen innan skolan började åkte jag och Corine ut till Wannsee och ön Phaueninsel på en lugn förmiddagsutflykt. Såhär såg det ut där vi tog färjan.

På ön är det bara gångvägar, det är som en stor park. Du får varken röka eller ta med bilen.

De hade ett antal slott. Det här är tydligen mest känt, men på nära håll såg det inte riktigt ut. Som en filmkuliss, enades vi om. Bron var fin i alla fall.

Det var vi, någon barnfamilj och massa pensionärer på ön. Ungdomligt.

De hade får. Mitt hjärta smälte.

Corine klättrade i träd. Svårt att låta bli när de ser ut såhär.

De hade en massa fåglar. Den här tyckte jag var väldigt grann. Har aldrig sett en sådan förut.

Här är jag. Jag och Lykke Li(på min tröja) posar likadant. 

Pfaueninsel betyder påfågelön. Här är anledningen.

Tjejerna är rätt fina de med.

Delikatessknäcke heter alltså Mjölk på tyska. Mjölk är inte ett tyskt ord. Valde de bara ett slumpat svenskt ord för att namnge brödet? Kunde de inte valt delikatess? Det här är så förvirrande.

Här har ni lite grejer på min dörr. Bland annat Jessika Gedin och Lotta Lundgren. Twittrade den här så att damerna ifråga kunde se om de ville. Lotta svarade: "Jag dör. Äntligen får Jessika och jag hänga med lite fräscha kvinnor - i Berlin!"

Jag älskar henne så fruktansvärt mycket. 

Den här bilden är inte så bra. Men den får illustrera lite drama jag hade en morgon här.

Jag hade precis vaknat och låg och facebookchattade med Ellinor. Då hör jag en bil gasa asmycket och jag tänkte att det var lite väl snabbt för de här små gatorna utanför mig. Då hör jag en stor smäll och glaskross. Min första själviska tanke var "dog någon just utanför mitt fönster? Gud vad jobbigt om jag är första vittnet, då borde ju jag ringa. Jag kan ju inte tyska och hatar att ringa!"

Som tur var verkar bilen "bara" ha kört in i en annan bil litegrann samt sedan kört in i en stolpe. Båda chaufförerna var ute och gick när jag tog den här bilden från min balkong. Skönt!

Sedan var det dags att börja skolan. Såhär såg jag ut första dagen.

Typ alla i Berlin, speciellt alla hipsters och unga, dricker Club-Mate. Hela tiden. Det är en sorts energidryck på stor glasflaska. Den smakar kryddigt och sött, lite russin tycker jag, men ingen håller med. 

Jag och Corine försökte skaffa årskort i kollektivtrafiken. Då behöver man ett kort. Det gick sådär för oss.

Torsdagen första veckan är helgdag här i Tyskland. Då firas återföreningen. Det betyder att alla nattklubbar har stora fester kvällen innan. Vi var ett gäng från skolan som gick ut. Efter fördrink hamnade vi i en källarklubb i Neukölln. Den var väldigt Berlin; rökigt, techno och både träd och rutschkana där inne. Här är Markos och jag.

Kaspar, Carman och Markos samma kväll.

I fredags fick vi en guidad tur i studioområdet som skolan ligger i. Jag var väldigt peppad, men det var inte så intressant som jag hoppats. Såhär ser det i alla fall ut när man kliver ut från entrén till den byggnad vår skola ligger i.

Höjdpunkten på turen i studion var i alla fall det här. Tydligen en väldigt stor tv-show i Tyskland. Det var kul att gå bakom kulisserna.

Det var ju även Kanelbullens dag! Vi möttes upp ett gäng på ett fik vi blivit tipsade om för att fira bland det svenskaste vi har. Här är Corine och Linnea.

Fast jag och Linnea blev lite besvikna, de varken smakade eller såg ut som de ska.

Efter fikandet gick jag och det här gänget (Kaspar, Carman, Linnea och Ray) vidare till en bar och delade två flaskor vin. Det var ju trots allt fredag.

Där delade vi även på den här väldigt ljuvliga korv- och ostbrickan. Sedan drog jag, Ray och Kaspar hem till den sistnämnde. Jag satt på hans vardagsrumsgolv och vi snackade till klockan fyra på morgonen när jag beslöt mig för att dra mig hemåt. Mycket bra dag!

En annan dag möttes vi upp på stan. Målet var att äta sushi. Jag gillar att det var andra gången vi hamnade i några av mina favoritkvarter. Här är stora synagogan, till exempel. Nog på min topp 10 favoritbyggnader i hela världen.

Vi hittade till restaurangen. Såhär glad var William då.

Nom nom nom.

Här är Sophia. Hon är tysk och en av mina bästa nya kompisar.

Sedan gick vi till en konsthall där de hade vintageloppis. Det var inträde och de hade både DJ och bar. (så himla Berlin) De finaste kläderna var i märken som Versace, Chanel, Celine och Burberry. Jag dreglade, men höll i pengarna och kollade åt ett annat håll när jag gick ut. Vi gick till en väldigt mysig bar och drack drinkar sen. Den var sovjettematiserad med mycket kitsch. Jag gick hem tidigt, men går gärna tillbaka dit igen.

Stiliga män och dyra kameror är några av mina favoritgrejer. Gärna i kombination. Här övade vi kamerateknik och provade att vara focuspuller. ( =en person som ändrar fokus utan att se på bilden hur det blir. Det gäller att ha det i fingertopparna eller memorera bra. När skådisen rör sig ska fokuset följa med. I Sverige är det ofta andrefotografen som gör detta otacksamma jobb. )

Den här bilden är från idag. Idag övade vi ljussättning hela dagen. Kaspar sitter här på andra sidan rummet och vi visar vad som händer på monitorn så att alla ser vilken skillnad olika lampor gör. Jättesvårt men jätteviktigt.

Nu ska jag skypa med Julia. Puss på er. 

snart.

Jag lever och har det bra. Ska försöka ta mig tid att uppdatera snart. Ska bara skriva en uppsats först.

Puss.