vad härligt att ni kommenterar så mycket (not)

Borde kanske skriva ett litet inlägg här. Det är inte jättemotiverat eftersom det inte händer så mycket här. Sitter mest i min säng, fryser arslet av mig på balkongen eller tar långa bad. Pluggar lite men inte så mycket som jag behöver. Det är i alla fall skönt att jag inte känner mig så stressad som jag gjorde förut.

Igår var vi några från klassen som träffades på stan. Vi sågs på en rätt gammal, fancy, men mysig bar i Västberlin. Jag och Corine kom först och väntade in de andra. Något förvånande så var det den yngsta i sällskapet som valt ställe. Han, Karli, är arton och ett relativt självupptaget klubbkid, men trevlig. Andra närvarande var William(svensk men har bott i Kina ett bra tag), Jiji(från Thailand men halvtysk), Linnea(svensk, och vi har en gemensam vän!) och Carman(från Kanada). Och så jag och Corine förstås. (Glömde jag någon nu? Vad hemskt i så fall, hoppas inte det.)
Det kändes bättre att träffa dem än vad både jag och Corine hade förväntat oss. Så nu känner vi oss båda rätt lugna inför skolstarten.
Det kändes också väldigt bra att prata med andra i samma situation. Som även de jobbar med samma skoluppgifter och är nervösa inför byråkratin som följer inflytt i Tyskland.
Nu uppskattar jag den här lägenheten ännu mer eftersom flera fortfarande söker boende. Det är fruktansvärt skönt att ha det fixat! Och så nära skolan! En tjej har en timmes restid.

spolar gärna fram lite.

Som rubriken lyder skulle jag inte ha några som helst problem med att spola fram tiden två veckor. Då har jag gått i skolan i över en vecka och förhoppningsvis börjat vänja mig med tempot och fått en riktig dagsrutin. Men framför allt så är nog all byråkratisk skit fixad då.
Det börjar bli dags att ta tag i mitt liv, dvs göra allt det tråkiga. Först måste jag gå till en sorts kontor här och anmäla mig, registrera att jag bor här. Sedan ska jag skaffa bankkonto och någon sorts mobillösning. Eftersom jag avregistrerat mig från Sverige(dålig idé, skulle låtit bli det) så har jag ingen försäkringskassa om jag blir sjuk, men ingen tysk ingår heller i att skriva sig här. Det är väldigt knepigt tydligen, när man är student och inte jobbar. Hemsidorna är förfärliga och på svår tyska och jag fattar absolut ingenting.
Har bara en klump i magen kring alla dessa ärenden. Helst spolar jag fram tills det är fixat, för nu vill jag bara ligga i min säng och låtsas som att det inte existerar. Corine kommer få hjälpa mig mycket den kommande veckan, men det känns inte schysst att använda henne såhär mycket. Gillar inte att känna mig osjälvständig.

En bra grej är i alla fall att jag börjar komma igång med min träning här. Det känns jätteskönt! I morse var jag ute och sprang, till exempel. Senare under dagen skaffade jag ett gymkort. Det känns också väldigt bra, för gymmet var det absolut finaste jag sett, med öppen och stor planlösning(det är en gammal teater), fräscha lokaler, trevlig personal, fullspäckat schema med gruppass och mycket utrustning. Kanske i det dyraste slaget, dock. Men är det något som verkligen är en investering för mig så är det ett bra gym. Jag spenderar mycket tid där och det höjer min livskvalité avsevärt.

Idag fick jag post också. Tack så mycket, mamma, mormor, morfar och Skatteverket!
Känner mig inte särskilt avklippt från svenska samhället. Tittar på svt och lyssar på SR, skypar mycket.

Vädret här i Berlin är verkligen inget att hänga i julgranen. Grått och kallt och blåsigt, ofta med regn i luften. Jag är mest hemma och försöker plugga. Igår var vi lite på stan dock. Gick bland annat på KaDeWe och kikade. Bifogar ett gäng mobilbilder. Ha det gött.

Gårdagens frukost. Kopparna här är så små att vi druckit te ur stora ölglas hittills, men så köpte vi varsin stor prinsessmugg för 1 euro. Fett värt.

Turistbild på TV-tornet, sedd från under ett paraply.

Flydde undan regnet på en amerikansk sextiotalsdiner. Jag åt en vegetarisk börjare som bara smakade persilja. Pommes fritesen var goda i alla fall. 

Corine dokumenterar.

Så himla mycket människor i kollektivtrafiken.

Satt uppe och pluggade tills ögonen föll ihop(okej inte riktigt, men tills de gjorde ont) igår kväll. Tur att det finns riskakor och jordnötssmör.

Kände mig lite extra värd ett bad efter morgonens konditionsträning.

getting started.

Det händer inte så mycket här. Hänger rätt mycket hemma och försöker plugga(med blandad framgång).
Äter enkla måltider, gårdagen var den mest avancerade hittills med först äggröra till lunch och sedan spagetti, kvarg och chilisås till middag. Welcome to the life of a student!

Idag har vi haft en liten shoppingdag. Vi har både handlat mer mat och tagit en tur längre in i Neukölln för andra nödvändigheter(typ tejp, lim, större koppar, hälsokost, rakhyvel etc.). Mataffären var Aldo, en vanlig kedja här. När det var min tur att betala så visade det sig att de inte tar mitt visakort. Jag var lite desperat och frågade ifall Corine kunde betala åt mig, hon stod efter mig i kön, och som tur var så hade hon kontanter att betala med. Sedan när det var hennes tur så tar de inte hennes kort heller. Så medan jag packade ihop mina varor och gick hem fick hon springa hem och hämta mer pengar. Fick lite dåligt samvete, haha. Men vad ska man göra? Vi blev både väldigt förvånade över att de varken tog Visa eller Master Card. Det är ju en stor kedja? Måste vänja mig vid det här. (och skaffa ett tyskt bankkonto)
Vi tog cyklarna när vi skulle till Neukölln. Hon har redan provat "sin" cykel, men för mig var det första gången. Den sög. Kedjan hoppade(tror att det var felet i alla fall) och växlarnas kabel lossnade helt och hängde vid sidan så att jag fick leda cykeln.
Ska nog införskaffa en cykel. Dock inte den.

Igår tog jag en första promenad här i området. Gick först söderut en liten bit, bortåt från "innerstan". Sedan gick jag upp i Neukölln, längs Karl-Marx Str., sedan hem(se kartan). Det blev nästan åtta kilometer. Skönt att komma ut lite framför allt. Det är som sagt mysigt här. Det är en särskild Berlinkänsla i luften som är svår att beskriva, men jag gillar den. Det är smutsigt och trotoarerna är lapptäcken. Överallt är det små butiker eller specialister, jag tänker att det är små familjeföretag. I varje kvarter längs de stora gatorna finns tio kebabställen. Ingen annanstans jag varit är kebaben och falafeln lika god som här, men jag förstår ändå inte hur alla dessa går runt. Det är väldigt internationell stämning här, och inget känns upputsat eller tillgjort. Det gillar jag.

Här är min gata. Den är väldigt lugn och rätt mysig. 

Har du slut på socialistiska idéer kan du köpa nya i Neukölln.

Det var ju trots allt val igår.

Här var det fint, men luktade mest kaffesump.

no need to worry.

Har precis intagit min första frukost här i köket på Nackenheimer Weg och sedan lyssnat på Ekot(länge leve wlan) på balkongen. Idag blir en lugn dag. Medan tyskarna går till val tänker jag och min lägenhetskompis plugga, promenera och packa upp.

Jag landade på Tempel före fyra igår. Jag var väldigt ledsen på Arlanda att behöva lämna alla fina, men när planet gick in för landning kunde jag ändå inte låta bli att le. Först sjönk vi genom molnen, och jag tänkte att det var de vackraste moln jag någonsin sett. Sedan skymtade samhällen, förorter och stadsbebyggelse. Det är så mysigt här, det har jag alltid tyckt, och det syntes från ovan. När vi väl landade var den första byggnad jag såg tv-tornet som stack upp nästan klyschigt(tänk: som Eiffeltornet i filmer) vid horisonten. Det är 365 meter högt(exempel på saker jag lärt mig på min tyskakurs).
Jag försökte insupa alla detaljer. Lufthansa och Airberlins stora hangarer, beläggningens markeringar i vitt, blått, orange, rött och gult.

Jag tog en taxi. Med vad jag vet om Berlins geografi så körde han en omväg. Eller så följde han bara sin GPS. Återigen: allt är så mysigt här. Små, fula butiker, alléer, klotter och tunnelbanenedgångar. Jag mindes varför jag älskar den här staden.
När vi åkte genom Kreuzberg passerade vi cyklister som ligger och cyklar(alltså i vanlig cykelhöjd, inte nere i marknivå). Taxichauffören ondgjorde sig över dessa, först på tyska, sedan på engelska. Jag sa att det kändes väldigt Kreuzberg, han verkade hålla med.
Vi passerade området med filmstudior där skolan ligger innan vi kom till min port. Det är kanske högst någon kilometer dit. Kommer vara så härligt att kunna gå eller cykla, speciellt i en stad med så stora avstånd.

Väl här mötte jag vår hyresvärds bror(om jag förstått allt rätt) och Corine/Alex/min flatmate/vad-man-nu-vill-kalla-henne och vi fick en liten rundtur. Han verkar bra och schyst, men lite slapp. Till exempel: istället för att ge oss någon sorts checklista, så att vi är överens om allt när vi flyttar ut -  när vi ber om en - så säger han att han litar på oss. Men han är bra för han fixar saker vi behöver, typ handdukar och sådant har han fixat för att Corine bett om det.
Plus att lägenheten var rätt skitig när vi flyttade in. Alltså vem lämnar en lägenhet för uthyrning i det skicket?!
Annars är det väldigt bra här. Förfasas inte, jag har en bra känsla om det här stället.
Mitt rum har en dubbelsäng, garderob och utgång till balkongen. Jag trivs. Synd bara att väggarna + gardinerna går i rosa och att möblerna är i furu. Jag har organiserat en hel del, då vi efter lite städning började packa upp. Det känns så mysigt att se hur allt tar form. Var sak har snart sin plats och då börjar det på riktigt.
Vi åt lite på balkongen igår också och har hunnit snacka om mycket grejer. Hon är väldigt trevlig och social!

Nu ska jag försöka plugga lite. Vi hörs, alla mina små kycklingar!

you're gonna miss me when I'm gone.

Om precis en vecka är jag på Arlanda och väntar på mitt flyg. Jag undrar hur allt kommer kännas då. Kommer jag att le, känna mig spänd och nöjd med mig själv? Eller kommer jag att vilja ta första bästa buss/tåg/segway tillbaka till mamma och Stockholmsförorten?

Just nu känner jag mig skräckslagen och stressad. Jag börjar förstå hur lång tid ett år är och vad tusan jag egentligen gett mig in på. Hur ska jag, som har så fruktansvärt dålig disciplin, klara av att plugga intensivt efter ett studieuppehåll? Varför lämnar jag min favoritstad i hela världen och alla favoritpersoner?

Jag får försöka minnas varför jag sökte från första början.

Jag försöker minnas hur jag älskar film. Hur jag ständigt förälskar mig i mediet om igen, hur det är en sådan perfekt mix av kreativt arbete, hantverk och intelligens. 

Jag försöker minnas hur jag älskar Berlin. Hur det är den stad, efter Stockholm, där jag känt mig mest hemma. Påminner mig själv om att det kommer att vara höst, med höstfärgade alléer, krispig parkluft och promenadvänlig temperatur. Berlin är så stort, där finns en stad för alla, vad vi än söker. Det är dit jag ska. 

Och jag kan ju alltid trösta mig med, att när jag ställer ner väskan i mitt rum på Nackenheimer Weg så är det bara 90 dagar tills jag landar i Stockholm nästa gång.