"jag måste springa nu".

De senaste dagarna har varit intensiva och fantastiska. Vi har lärt oss ännu mer om regi med underbara Jan. Den här gången var det själv regisserandet av skådespelare som det handlade om. I måndags fick vi en läxa. Vi fick ett enkelt manus och skulle sedan förbereda ett scenario, en bakgrundshistoria och lite tankar om hur vi skulle regissera detta.
Sedan igår och idag har vi haft två skådisar i klassrummet och så har alla fått ungefär en timme var att regissera dem, medan alla andra i klassen tittar på. Det var jättenervöst och svårt, men samtidigt otroligt lärorikt och kul. Bäst kändes det när jag väl regisserade, det är svårare än man kan tro. Men jag blev så glad över alla olika versioner som skådespelarna visade upp, när teater funkar och den där gnistan tänds  är det verkligen magi. Inte trodde jag att det skulle vara så svårt att förklara bilden man har i huvudet. Trodde inte heller att en enkel mening regi hit eller dit kan ändra ett helt framträdande.
Läser även en bok om regi just nu, och det är verkligen väldigt intressant och jättesvårt. Svårt eftersom man helst helt ska undvika adjektiv, vilket i en pressad situation är det enda jag vill använda.
Såhär såg manuset ut, det som vi alla skulle utgå ifrån:

A: Hi

B: Coffee?

A: Hmm

B: What is it?

A: Nothing. ...It's just the way you...

B: Just the way I what?

A: Don't you have to go to work or something?

B: I was going to stay here

A: Hmm

B: The way I what?

Som ni ser är det ett väldigt enkelt manus och det blev också väldigt olika situationer. Kyle gjorde en om två pensionärer, kusiner, där A låtit den andra bo hos sig, men nu börjar tröttna rejält. Markos gjorde sin scen i ett rum på ett sjukhus. Carmans karaktärer var en student och en lärare i en pressad och utsatt situation. Jag gjorde en scen om ett sönderfallande äktenskap där kvinnan är sexuellt frustrerad och försöker förföra sin man. Kaspar gjorde sin scen om ett förhållande där mannen precis var på väg att erkänna sin otrohet, medan kvinnan letade efter ett sätt att berätta att hon skulle lämna honom för en flytt till Kina. Sophias karaktärer var två kollegor som hade en affär, där kvinnan hade seriösa problem att binda sig. Linneas kretsade kring en syskonrelation överskuggad av alkoholproblem. Rusanna försökte sig på en komedi där ett äkta par var fastbundna rygg mot rygg. Och slutligen: Reinhard gjorde en scen i åttiotalets början i Wien, där två gamla älskade träffas igen och kvinnan blir förförd in i den destruktiva relationen igen.
Som sagt väldigt olika.

Nu ska jag göra mig i ordning och sedan dra iväg mot Friedrichshain och se Movits. Det ska bli himla kul att gå på konsert och ska dessutom göra det med ett gäng jag aldrig träffat. Wish me luck!