fre - mån

Ursäkta min frånvaro, men det händer inte så mycket här. Vardag och lunk. Grått väder och tråkig mat.
Eller några stora saker har hänt. Jag träffade den mest inflytelserika kvinnan i mitt liv ett par gånger, och så har jag haft besök av både Julia och Alice. Men det tar vi en annan gång.
För att visa hur ointressant min vardag är, så har jag tagit en massa bilder och tänker här redogöra för min helg + lite extramaterial.

Varje fredag känns det väldigt skönt att det är just fredag. Helgen känns som oceaner av tid. Det är då jag ska ha tid med städningen och disken och skriva på den där romanidén. Sedan är det plötsligt söndag kväll och jag har inte gjort ett skit.

Men på den här bilden är det fortfarande fredag eftermiddag och jag har lurat mig själv att det här kommer att bli en produktiv helg. Som jag har sagt är jag alltid slut efter skolan, så här ligger jag i min säng och gör ingenting. Men är glad som sagt, för det var ju fredag.

Sedan gick jag upp. Det skulle handlas mat. Att gå ut i kylan var typ det sista jag ville. Jag gillar normalt åstidsväxlingar och har inget emot vintrar. Men den här vintern känns helt otroligt ovälkommen. Dra tillbaka dit du kom ifrån! Kom inte hit! Berlin är grått och askallt och jag går runt och huttrar. Alltså fy. Så himla opepp är jag. 

Min slutgiltiga handla mat-outfit blev väldigt intressant eftersom jag bara öste på mig allt varmt och bekvämt på en gång.

Trots promenaden var det väldigt skönt att handla mat! Vanligtvis går jag bara över gatan när jag ska handla livsmedel, men den här gången behövde jag ta ut kontanter(de tar nästan aldrig kort här) och då måste jag gå bort till Hermannstraße. Bristen på mat hemma hade gjort att jag inte kunde ta med mig matlåda till skolan. Och bristen på pengar hade gjort att jag inte kunde gå och köpa mat under lunchen. Istället gick jag hem och åt gröt under lunchen och gick tillbaka igen. Så den här mathandlingen var på tiden.

Har inte handlat såhär mycket mat på en gång i Tyskland förut. Kändes skönt att bunkra upp lite.

Och alltså ja, på bilden är lite av maten jag köpte. Och i Sverige är jag faktiskt jätteduktig med att inte bygga varuberg och allt på en rad och streckkoden åt rätt håll. Men i Tyskland lägger alla pussel och blir otroligt sura i kön om jag tar upp hela bandet med en rad. Plus att de flesta streckkodsapparater är placerade annorlunda än hemma och hur jag än lägger grejerna sitter kassören ändå och vrider. Så. Nu vet ni.

Väl hemma stekte jag några nyinköpta sojakorvar, öppnade den enda öl jag köpt och satte mig för att kolla på How I Met Your Mother. Fredagsmys för mig själv. Klockan hade hunnit bli tio vid det här laget, så efter att ha ätit och kollat klart gick jag och la mig.

Sedan var det lördag och jag vaknade. Ställer alltid klockan på något. Just idag skulle jag gymma med Linnea så hade den lite tidigare än jag kanske skulle ha andra lördagar.

Men jag kände mig som om jag höll på att bli sjuk när jag vaknade(har känt så rätt länge) så skippade gymmet.

Jag åt frukost. Här är lite av den. Yogurt med kanel och müsli, te med mjölk och mackor med jordnötssmör och banan. Jag började kolla på Timecode, en film jag var tvungen att se för skolan. Den är väldigt speciell, för filmen genom är skärmen delad i fyra, med parallella historier och kameravinklar. Mina klasskamrater hade sagt att den var väldigt jobbig att se på, men jag fann den väldigt intressant och underhållande. De spelade in filmen under en veckas tid. Varje dag tog de en tagning. Under dessa tagningar spelade fyra kameror in och skådespelarna improviserade kring givna ramar i handlingen. Filmens fyra bildrutor är alltså dessa fyra kamerors material, uppspelat helt utan klipp. 

För att inte kunna fuska sa regissören till sina skådisar att inte ha exakt samma outfit någon dag så att han inte skulle bli lockad att klippa mellan tagningarna. Så himla intressant grepp. 

Senare begav jag mig hit. 

För att sedan gå hit. Det var nämligen filmfestival här och min skola var med och sponsrade, så vi fick gå gratis. Jag, Linnea och Corine gick på ett seminarium om kortfilm, med en producent som föreläsare. Det var ett väldigt inspirerande samtal. Han pratade om hur mycket pengar det låg i kortfilmer och jag ville helst gå ut, hitta en idé och börja filma med en gång.

Innan nästa föreläsning gick vi och skaffade oss lite lunch att äta på väg tillbaka till biografbyggnaden. Det blev falafel och Club Mate. Bra grejer.

Nästa föreläsning skulle handla om manusskrivande. Föreläsaren inledde med en inledning om gatubrunnar och deras sociala kontext samt ingengörstankarna bakom dess utformning. Jag satt och väntade på en briljant poäng, men det kom liksom aldrig. Han fortsatte, hela sin en och en halv timme, att prata filosofiskt och resonerande kring sociala instutioner. Det gav mig inte jättemycket. Han skulle nog ha tjänat på att ha skrivit ner sin föreläsning i förhand.

Efter festivalen åkte jag hem, såg klart Timecode och gjorde mig färdig att dra ut igen. Jag skulle äta indiskt med en tjej jag bara pratat med på internet tidigare. Hon var rätt tråkig, men trevlig. 

Sedan drog vi till en klubb som Simon i min klass ordnade i en gammal fabrikslokal. Bra kväll!

Kände lite såhär när jag vaknade på söndagen. Hade tänkt gå till kyrkan för första gången sedan jag flyttade hit och hade ställt klockan efter det. Men när jag skulle kolla adressen till kyrkan på mobilen så somnade jag om och vaknade inte förrän det var för sent att gå. Gjorde ingenting, för svenska kyrkan hade ändå norsk mässa just den söndagen. Tur. Kommer man hem från krogen fem på morgonen så är det okej att skippa kyrkan, tycker jag faktiskt. Berlin har skadat mig lite förresten. När jag kommer hem fem så tycker jag att jag varit duktig som gått hem så tidigt. I Stockholm skulle fem vara en extremt sen kväll.

När jag väl gick upp, vid elva, satte jag igång en vit tvätt.

Sedan fixade jag frukost. Åt riktigt mycket och riktigt länge. Mat är ju det bästa som finns. Inledde med det perfekta ägget. Jag älskar ägg.

Medan jag väntade på tvättmaskinen läste jag ut Lena Anderssons "Var det bra så?". Det känns alltid lite tomt att läsa ut en bok, trots att denna bara var med mig i tre dagar. 

Senare tömde jag tvättmaskinen och skypade med min kära mor. 

Här var min middag, som var mycket godare än den ser ut. Jag gjorde en linssallad med fetaost. Medan jag åt såg jag på Truffauts Day for Night som jag också behövde se på grund av skolan. Den var rätt tråkig faktiskt, jag som brukar gilla filmer om filminspelningar. 

Efter den såg jag på Gagas avsnitt av humorprogrammet Saturday Night Live från kvällen innan. I år var första gången Gaga inte bara var gäst, utan dessutom programledare för kvällen. Hon gjorde ett så himla bra jobb, både när hon framförde låtar och var med i sketcher. Skrattade högt flera gånger. 

Vid vissa tillfällen fylldes jag av en sådan kärlek och ömhet för henne att jag grät en skvätt.

Idag är det måndag och medan jag åt frukost imorse läste jag ur The Mutual Friend. Jag har hållit på med den rätt länge nu, för den kräver verkligen sin koncentration då den är skriven på relativt krånglig engelska. Men varje gång jag kommer in i den är det värt mödan. Den handlar om sista delen av Charles Dickens liv, men berättat i första person från människor i hans omgivning. Han framställs som en av de mest osympatiska romankaraktärer jag någonsin stött på. Allt på vackert, beskrivande språk. Köpte den second hand i Dublin, förra våren. Det gör det extra kul.

Den här veckan har vi Screen Arts, vilket är filmteori(enkelt förklarat). Det var inför det här vi behövde se ett gäng filmer. Så idag var det väldigt mycket se-olika-scener-ur-filmer-och-prata-om-dem. Jag tycker det är roligt och intressant med historia och teori, men var så trött och okoncentrerad att det var lite tråkigt idag. Plus att jag frös helt hysteriskt mycket. 

Vi fick en liten rast, vilket var behövligt. Här är Simon och Linnea. 

Sista bilden för den här gången är från lunchrasten idag. Jag hade med mig en matlåda med linssallad som blev över igår kväll. 

De flesta hängde kring datorer den här lunchen, för vi hade precis fått feedback från en lärare på ett första manusutkast för en grej vi ska filma i januari. Alla kollade sin mail och var nyfikna på vad Hal gett för kommentarer. Uppgiften kallas "The Reveal" och är den friaste vi haft hittills. Ramarna är att den ska vara två minuter lång, högst två sidor manus, två skådisar - en man och en kvinna helst. Ja och sedan ska det gå in under temat "The Reveal" och alltså innehålla någon sorts avslöjande. Jag har skrivit om en creepy kvinna som har satt i system att spela in dejter. 

Vi slutade skolan lite tidigare än vanligt. Jag gick hem, åt en yogurt och en banan och sedan drog jag till gymmet. Hade tänkt köra mest mage och det gjorde jag, men slängde två ynka tricepövningar. Jag fick omedelbar kontakt i mina triceps; mycket mer än jag fick i magen trots att jag verkligen försökte trötta ut den i en timme. Magpass brukar vara bland de värsta, men idag kom jag lidrigt undan.

Nu kollar jag på How I Met Your Mother igen och äter några mackor. 

Ha en bra dag, fina ni!

"jag måste springa nu".

De senaste dagarna har varit intensiva och fantastiska. Vi har lärt oss ännu mer om regi med underbara Jan. Den här gången var det själv regisserandet av skådespelare som det handlade om. I måndags fick vi en läxa. Vi fick ett enkelt manus och skulle sedan förbereda ett scenario, en bakgrundshistoria och lite tankar om hur vi skulle regissera detta.
Sedan igår och idag har vi haft två skådisar i klassrummet och så har alla fått ungefär en timme var att regissera dem, medan alla andra i klassen tittar på. Det var jättenervöst och svårt, men samtidigt otroligt lärorikt och kul. Bäst kändes det när jag väl regisserade, det är svårare än man kan tro. Men jag blev så glad över alla olika versioner som skådespelarna visade upp, när teater funkar och den där gnistan tänds  är det verkligen magi. Inte trodde jag att det skulle vara så svårt att förklara bilden man har i huvudet. Trodde inte heller att en enkel mening regi hit eller dit kan ändra ett helt framträdande.
Läser även en bok om regi just nu, och det är verkligen väldigt intressant och jättesvårt. Svårt eftersom man helst helt ska undvika adjektiv, vilket i en pressad situation är det enda jag vill använda.
Såhär såg manuset ut, det som vi alla skulle utgå ifrån:

A: Hi

B: Coffee?

A: Hmm

B: What is it?

A: Nothing. ...It's just the way you...

B: Just the way I what?

A: Don't you have to go to work or something?

B: I was going to stay here

A: Hmm

B: The way I what?

Som ni ser är det ett väldigt enkelt manus och det blev också väldigt olika situationer. Kyle gjorde en om två pensionärer, kusiner, där A låtit den andra bo hos sig, men nu börjar tröttna rejält. Markos gjorde sin scen i ett rum på ett sjukhus. Carmans karaktärer var en student och en lärare i en pressad och utsatt situation. Jag gjorde en scen om ett sönderfallande äktenskap där kvinnan är sexuellt frustrerad och försöker förföra sin man. Kaspar gjorde sin scen om ett förhållande där mannen precis var på väg att erkänna sin otrohet, medan kvinnan letade efter ett sätt att berätta att hon skulle lämna honom för en flytt till Kina. Sophias karaktärer var två kollegor som hade en affär, där kvinnan hade seriösa problem att binda sig. Linneas kretsade kring en syskonrelation överskuggad av alkoholproblem. Rusanna försökte sig på en komedi där ett äkta par var fastbundna rygg mot rygg. Och slutligen: Reinhard gjorde en scen i åttiotalets början i Wien, där två gamla älskade träffas igen och kvinnan blir förförd in i den destruktiva relationen igen.
Som sagt väldigt olika.

Nu ska jag göra mig i ordning och sedan dra iväg mot Friedrichshain och se Movits. Det ska bli himla kul att gå på konsert och ska dessutom göra det med ett gäng jag aldrig träffat. Wish me luck!

en helt vanlig torsdag.

Eftersom jag blivit ombedd att berätta mer om skolan bestämde jag mig för att ta en himla massa foton en dag och visa den skoldagen på detta sätt. Denna dag blev i torsdags och det var tur, för det var den roligaste och mest inspirerande dagen hittills i utbildningen. 

Den här dagen stod Visual Storytelling på schemat. Under lektionerna antecknar jag på både svenska och engelska och dricker jättemycket vatten (läs: är jättekissnödig hela tiden).

Läraren vi hade heter Jan(om jag minns rätt) och är verksam regissör, främst inom tv och där främst inom kriminalserier(om jag förstod det rätt). Vi började dagen med att fastnåla vad som är regissörens uppgift.

Som ni säkert vet är regissörens främsta uppgift att berätta den historia som ska berättas, genom bilder. Här är en väldigt enkel beskrivning av begreppen juxtaposition. 

Vi fick en kort rast, jag hängde i uppehållsrummet (eller the common room, som det ju heter). Här kan ni se Kaspar och Carman ge mig sina falskaste leenden.

Sedan började vi med som större delen av dagen skulle ägnas åt: att se början på filmer och analysera dem. Vi såg den först utan avbrott och sedan stannade vi på basically varje bildruta och diskuterade sönder all eventuell symbolik. Inget sker av en slump i en film. Allt är val regissören har gjort.

Filmerna vars början vi såg var La Haine, 8 femmes och Antichrist.

Det var mycket diskussion och jag kände att jag faktiskt bidrog med mycket, trots knackig engelska. Det är en så himla skön känsla.

På lunchrasten åt jag min matlåda(spagetti med spenat- och ärtröra) i uppehållsrummet och kände sedan för lite luft så jag gick ut på studioområdet åt det håll som cafeterian ligger. Där köper vi god och prisvärd mat de dagarna vi inte har med oss egen. Jag tänkte att där hittar man alltid någon att promenera tillbaks med. Jag hittade mycket riktigt Kaspar.

Såhär glada var Kaspar och Linnea över att jag fotade allting hela tiden.

Efter eftermiddagens tre timmar av filmanalyserande var det dags att sluta.

Här är läraren, nu säger vi att han heter Jan, Markos, Kyle och Kaspar. Ingen verkar särskilt ivrig att lämna klassrummet trots att vi slutat. 

Jag promenerade hem de fem minuterna till min lägenhet.

När jag kommer hem från skolan tänker jag alltid att jag ska ta tag i något. Eller i alla fall koppla av genom att läsa lite. Men jag är alltid så mentalt slut att det enda jag klarar av är att ligga på sängen ett litet tag och inte koncentrera mig på någonting alls. Det här såg jag från min horisontella position.

Sedan tog jag tag i mig själv och gick upp och poserade lite. Här är jag.

(Fler bilddagböcker kommer att göras i framtiden)

how should I put this?

Det har hänt så mycket här.

Jag har hunnit åka på utflykt, börja skolan, hänga med klasskompisar och gått på klubb. Och mycket mer än så!

Istället för att komma ihåg allt och försöka beskriva, så tror jag att det enklaste blir en liten bildkavalkad i relativt kronologisk ordning. Sådant som jag fotat med min mobilkamera under den här en och en halv veckan jag inte skrivit här. (De flesta är redigerade, men det tar sådan tid så ni får några halvfina också. Ursäkta min lathet)

Det var jättedåligt väder i Berlin. Kallt och regnruskigt och inte mysigt alls väldigt länge efter att jag flyttade hit. Nu har vi hunnit ha några riktigt mysiga höstdagar också, dock!

Lördagen innan skolan började åkte jag och Corine ut till Wannsee och ön Phaueninsel på en lugn förmiddagsutflykt. Såhär såg det ut där vi tog färjan.

På ön är det bara gångvägar, det är som en stor park. Du får varken röka eller ta med bilen.

De hade ett antal slott. Det här är tydligen mest känt, men på nära håll såg det inte riktigt ut. Som en filmkuliss, enades vi om. Bron var fin i alla fall.

Det var vi, någon barnfamilj och massa pensionärer på ön. Ungdomligt.

De hade får. Mitt hjärta smälte.

Corine klättrade i träd. Svårt att låta bli när de ser ut såhär.

De hade en massa fåglar. Den här tyckte jag var väldigt grann. Har aldrig sett en sådan förut.

Här är jag. Jag och Lykke Li(på min tröja) posar likadant. 

Pfaueninsel betyder påfågelön. Här är anledningen.

Tjejerna är rätt fina de med.

Delikatessknäcke heter alltså Mjölk på tyska. Mjölk är inte ett tyskt ord. Valde de bara ett slumpat svenskt ord för att namnge brödet? Kunde de inte valt delikatess? Det här är så förvirrande.

Här har ni lite grejer på min dörr. Bland annat Jessika Gedin och Lotta Lundgren. Twittrade den här så att damerna ifråga kunde se om de ville. Lotta svarade: "Jag dör. Äntligen får Jessika och jag hänga med lite fräscha kvinnor - i Berlin!"

Jag älskar henne så fruktansvärt mycket. 

Den här bilden är inte så bra. Men den får illustrera lite drama jag hade en morgon här.

Jag hade precis vaknat och låg och facebookchattade med Ellinor. Då hör jag en bil gasa asmycket och jag tänkte att det var lite väl snabbt för de här små gatorna utanför mig. Då hör jag en stor smäll och glaskross. Min första själviska tanke var "dog någon just utanför mitt fönster? Gud vad jobbigt om jag är första vittnet, då borde ju jag ringa. Jag kan ju inte tyska och hatar att ringa!"

Som tur var verkar bilen "bara" ha kört in i en annan bil litegrann samt sedan kört in i en stolpe. Båda chaufförerna var ute och gick när jag tog den här bilden från min balkong. Skönt!

Sedan var det dags att börja skolan. Såhär såg jag ut första dagen.

Typ alla i Berlin, speciellt alla hipsters och unga, dricker Club-Mate. Hela tiden. Det är en sorts energidryck på stor glasflaska. Den smakar kryddigt och sött, lite russin tycker jag, men ingen håller med. 

Jag och Corine försökte skaffa årskort i kollektivtrafiken. Då behöver man ett kort. Det gick sådär för oss.

Torsdagen första veckan är helgdag här i Tyskland. Då firas återföreningen. Det betyder att alla nattklubbar har stora fester kvällen innan. Vi var ett gäng från skolan som gick ut. Efter fördrink hamnade vi i en källarklubb i Neukölln. Den var väldigt Berlin; rökigt, techno och både träd och rutschkana där inne. Här är Markos och jag.

Kaspar, Carman och Markos samma kväll.

I fredags fick vi en guidad tur i studioområdet som skolan ligger i. Jag var väldigt peppad, men det var inte så intressant som jag hoppats. Såhär ser det i alla fall ut när man kliver ut från entrén till den byggnad vår skola ligger i.

Höjdpunkten på turen i studion var i alla fall det här. Tydligen en väldigt stor tv-show i Tyskland. Det var kul att gå bakom kulisserna.

Det var ju även Kanelbullens dag! Vi möttes upp ett gäng på ett fik vi blivit tipsade om för att fira bland det svenskaste vi har. Här är Corine och Linnea.

Fast jag och Linnea blev lite besvikna, de varken smakade eller såg ut som de ska.

Efter fikandet gick jag och det här gänget (Kaspar, Carman, Linnea och Ray) vidare till en bar och delade två flaskor vin. Det var ju trots allt fredag.

Där delade vi även på den här väldigt ljuvliga korv- och ostbrickan. Sedan drog jag, Ray och Kaspar hem till den sistnämnde. Jag satt på hans vardagsrumsgolv och vi snackade till klockan fyra på morgonen när jag beslöt mig för att dra mig hemåt. Mycket bra dag!

En annan dag möttes vi upp på stan. Målet var att äta sushi. Jag gillar att det var andra gången vi hamnade i några av mina favoritkvarter. Här är stora synagogan, till exempel. Nog på min topp 10 favoritbyggnader i hela världen.

Vi hittade till restaurangen. Såhär glad var William då.

Nom nom nom.

Här är Sophia. Hon är tysk och en av mina bästa nya kompisar.

Sedan gick vi till en konsthall där de hade vintageloppis. Det var inträde och de hade både DJ och bar. (så himla Berlin) De finaste kläderna var i märken som Versace, Chanel, Celine och Burberry. Jag dreglade, men höll i pengarna och kollade åt ett annat håll när jag gick ut. Vi gick till en väldigt mysig bar och drack drinkar sen. Den var sovjettematiserad med mycket kitsch. Jag gick hem tidigt, men går gärna tillbaka dit igen.

Stiliga män och dyra kameror är några av mina favoritgrejer. Gärna i kombination. Här övade vi kamerateknik och provade att vara focuspuller. ( =en person som ändrar fokus utan att se på bilden hur det blir. Det gäller att ha det i fingertopparna eller memorera bra. När skådisen rör sig ska fokuset följa med. I Sverige är det ofta andrefotografen som gör detta otacksamma jobb. )

Den här bilden är från idag. Idag övade vi ljussättning hela dagen. Kaspar sitter här på andra sidan rummet och vi visar vad som händer på monitorn så att alla ser vilken skillnad olika lampor gör. Jättesvårt men jätteviktigt.

Nu ska jag skypa med Julia. Puss på er. 

snart.

Jag lever och har det bra. Ska försöka ta mig tid att uppdatera snart. Ska bara skriva en uppsats först.

Puss.